Lennart Eriksson om livet på scenen

Lennart Eriksson har arbetat på Borås Stadsteater sedan 1988 och han tillhör den fasta ensemblen sedan 1992. Sammanlagt har han medverkat i drygt 140 uppsättningar. Hösten 2025 spelar han huvudrollen i teaterns uppsättning av Macbeth och till jul är han med i En julsaga. Snart lämnar han teatern för pension och nya äventyr. Teaterns dramaturg Lisa Lindén passade på att fråga honom om skådespelaryrket och teatern.

Vad är det som gör en roll intressant för dig som skådespelare?

En intressant roll för mig är om karaktären som jag ska gestalta ger möjlighet att ta fram nya sidor inom mitt skådespeleri. Tillsammans med regissören och övriga skådespelarkollegor så mejslar vi fram en tolkning av pjäsen, regissören har ju sin bild av hur den vill att föreställningens uttryck ska bli. Jag som skådespelare har ju min egen bild av hur jag vill att min karaktär ska gestalta sig, där gäller det att hitta en tredje väg tillsammans som då blir vad publiken ser.

När sista föreställningen är klar och du går vidare till nästa uppsättning, finns det då roller som dröjer sig kvar? Eller finns det vissa repliker som du liksom aldrig glömmer?

Ibland så hänger vissa karaktärer kvar i ens minne, allt är ju beroende på om karaktären som jag gestaltat innebar en utmaning för mig själv och hur arbetet som helhet kändes och tas emot av publiken. Teater är en kollektiv upplevelse som inte tar slut förrän sista föreställningen är spelad. Först ska en som skådespelare läsa pjäsen, sen kommer regissörens tolkning, sen arbetet att tillsammans få fram en färdig föreställning, sen kommer mötet med publiken. Det är så många olika funktioner som ska samverka, alla lika beroende av varandra, för att få fram ett fint resultat. Men det är ju klart att vissa pjäsarbeten har betytt mer för mig personligen än andra. Ofta går en föreställnings framgång hand i hand med hur arbetsprocessen sett ut tillsammans med pjäsens aktualitet och innehåll, att regissören haft en genomtänkt tolkning och varit lyhörd för skådespelarens egna tolkningar, att personalen kring föreställningen, det vill säga att verkstäder, scenpersonal och ledning, jobbat för att skapa de bästa förutsättningar för produktionen. Att helt enkelt skapa en kreativ miljö där föreställningen är i centrum.

Ibland kan en karaktär från tidigare arbeten stanna kvar inom mig och då tänker jag på fysiska avtryck. Att till exempel halta under en hel repetitionsperiod kan innebära att du skadar dig, jag har fortfarande till och från lite ont i höften efter en föreställning som jag var med ifrån 2015. Eftersom jag gillar att jobba fysiskt på scenen så har jag alltid tränat under alla år som jag jobbat som skådespelare, dels för att min kropp ska hålla, dels för att jag mår bra av det. Annars så är det viktigt att kunna släppa en karaktär efter varje sista föreställning för att vara ”nollställd” inför nästa jobb.

Vad tänker du om Macbeth som roll? Finns det något som är specifikt med just den rollen?

Vad gäller Macbeth så har det nog varit min största utmaning någonsin. Rollen är en sådan roll som många vill ha gjort under sitt skådespelarliv. Utmaningen ligger i att karaktären har så många olika sidor och uttryck inom sig. Macbeth är både oerhört stark och svag, smart och dumdristig, modig och rädd, kärlekstörstande och hatisk, fåfäng och ful, listan kan göras längre. Det finns så många motsättningar inom honom vilket skapar många möjligheter och val som skådespelare.

Här spelar du en huvudroll som du har gjort många gånger genom åren, men hur är det mindre roller? Finns det också några sådana som gjort särskilt avtryck hos dig?

Att göra mindre roller kan ibland vara mer utmanande än större ”huvudroller” och ibland mycket mer utvecklande. Om du gör samma sorts rollkaraktärer gång på gång, så tröttnar både du själv och även publiken på det du gör. Jag har alltid försökt att ändra på mina rolluttryck genom åren, både fysiskt och hur karaktären är som person. Som exempel: fysisk hållning; krokryggig, bakåtlutad, sned i kroppen, haltande, snabb i rörelse både sinne och kropp eller ovanligt långsam. Detsamma gäller tal, ibland dialekt, ibland långsam, ibland snabb i talet.

Ser ditt arbete som skådespelare alltid likadant ut oavsett rollens storlek så att säga?

Varje roll som jag gör innebär ofta olika förberedelser, beroende på hur stor och omfattande den är, fysiskt uttryck, om rollkaraktären har sidor inom sig som jag personligen inte sympatiserar med och därmed bör sätta mig in i dess världsbild. Har min kommande rollkaraktär mycket text (som Macbeth) så vill jag personligen börja läsa texten i god tid innan vi sätter igång med arbetet. Vår uppgift som skådespelare är ju att på 6-8 veckor sätta oss in i en karaktär och gestalta den för publiken på ett trovärdigt sätt. Det som tagit ett helt liv att skapa en person, ska vi som skådespelare skapa på dessa veckor.

Vad betyder det för dig att det finns en fast ensemble på teatern och hur viktiga är kollegorna i arbetet?

En fast ensemble på en institutionsteater är oerhört viktigt. Dels så blir tryggheten så mycket större hos en fast ensemble. Trygghet är en grund för att tordas ha mod att göra djärva och lockande föreställningar. Det som definierar oss som människor är olika kulturuttryck, teater är en sådan viktig del av detta i vårt samhälle, speciellt idag som världen ser ut nu.

Betyder William Shakespeare något särskilt för dig?

William Shakespeare har betytt en hel del för mig genom åren. Jag har medverkat i åtta olika uppsättningar under mina år som skådespelare. Blankversen gör att det blir ett speciellt arbete, en kan inte som skådespelare ”hitta på” lite text, eftersom den är skriven på ett versmått som bygger på en viss rytm. Det är lite som en sång, enkelt uttryckt. Texten måste sitta benhårt i ens minne för att rytm ska hållas. Det är likadant med grekiska antika dramer, samt rimmat versmått. Spännande, men krävande!

Till sist, finns det något mer du vill säga här?

Teater och kultur i alla dess former är oerhört viktigt, jag kommer att fortsätta verka i kulturens tjänst i många år framöver och jag hoppas att alla i Borås också vill samma sak.