"EN RAPP, TOKIG OCH GALEN FÖRESTÄLLNING"

Regissören Johan Paus svarar på frågor om föreställningen Ett informellt samtal om den nuvarande situationen.

Vad handlar Ett informellt samtal om den nuvarande situationen om?

Den här pjäsen handlar om fem gestalter som försöker vara vuxna. Och försöker övertala både sig själva och varandra om att de är det. Situationen i pjäsen är ganska alldaglig. Fem personer möts i ett konferensrum. Men de liksom kämpar med frågor som; Är det vi gör viktigt? Tror vi på det vi säger själva? Tror de i publiken på att vi är det vi säger att vi är?

John Ajvide Lindqvist och Tomas Alfredsson skrev den här pjäsen baserad på intervjuer med små barn i åldrarna 5-8 år om vad de tänker sig händer på en arbetsplats där vuxna jobbar. Alla repliker är något som ett barn har sagt, vilket gör att språket i manuset är väldigt absurt. Genom att låta de mest vuxna av vuxna tala som barn synliggörs hur knäpp vi vuxna många gånger beter oss.

Vad vill du med pjäsen? Vad var det du gick igång på och som du vill lyfta med föreställningen?

Jag vill bjuda in till att skratta åt sig själv. Jag kan känna en ömhet inför att människor, jag själv och andra, så gärna vill se oss själva som så oerhört rationella och begripliga. Jag tycker att det finns något lustigt i det där.

Pjäsen berör idén om känslan av att bara låtsas jobba och om att ingen säger något om det. För om jag säger att du låtsas, betyder det att jag också låtsas. Det blir liksom en cirkel av upprätthållande. Det finns ett begrepp som heter bluffsyndrom som innebär att vara upptagen av känslan av att vara en bluff och kunna bli påkommen med det. Jag tror att alla på något sätt brottas med det på ett eller annat sätt.

Jag började läsa böcker om arbetskritik. Det finns studier som visar att människor i snitt spenderar 1,5-3,5 timmar per dag med tomt arbete! Det finns alltså folk som i genomsnitt använder sin tid till att göra ingenting, medan andra är detaljstyrda ner i grunden, som exempelvis personalen inom hemtjänsten som knappt hinner ägna sig åt omvårdnad eftersom deras tid kontrolleras ner på sekunden.

För mig har det också varit viktigt att tänka på vad arbete är. Vi lever i en värld där vissa människor har jobb där de knappt gör något, medan andra yrkesgrupper är ytterst pressade, och deras tid klockas. Det blir någon form av absurdism i det där.

Varför ska en se Ett informellt samtal om den nuvarande situationen?

Den här föreställningen är för dem som någon gång känt att de är en bluff, och haft en aning att kanske alla andra är det också. Jag tror inte att jag är den enda som någon gång känt det? Den kommer innehålla hög igenkänning kring hur absurt vuxenlivet kan vara. Förhoppningsvis väcker den också tankar om hur vårt arbetsliv ser ut. Framför allt kommer det bli en rapp, tokigt och galet föreställning som lockar till många skratt.

Läs mer om Ett informellt samtal om den nuvarande situationen.