"I ETT SYSTEM SOM FÖRSÖKER STRYPA LIVET BLIR VARJE HANDLING AV NÄRHET OCH ÖMHET EN REVOLUTION"
Den 15 mars är det premiär för Bent på stora scenen – Martin Shermans pjäs som skildrar kärlekens kraft i skuggan av nazismens brutalitet. I Johan Paus regi får berättelsen liv som ett emotionellt drabbande utforskande av kärlekens styrka och motståndskraft, under de mest omänskliga av omständigheter. Vi har pratat med Johan för att ta reda på hans tankar om föreställningen.
– Bent handlar om den djupt mänskliga längtan efter att älska och bli älskad. Om de fruktansvärda val och uppoffringar som människor kan tvingas göra när det skoningslösa våldet står sida vid sida med den stora kärleken. När kärlekens pris blir så högt att det utmanar allt vi tror på, säger Johan.
Bent tar sin början i 30-talets Berlin – ett epicentrum för frigörelse och frisinnighet. En tid och plats i historien där HBTQI-personer kunde finna en fristad och pionjärer inom sexologin bröt ny mark. Men parallellt med denna expansion av frihet växte nazismens mörker, och när Hitler tog över makten krossades Berlin som en symbol för frihet.
Från Berlins vibrerande klubbscen till fasorna i koncentrationslägret Dachau får vi följa Max vars liv krossas av nazisternas attack på homosexuella män efter ”de långa knivarnas natt” år 1934. Mitt i en tillvaro präglad av brutalitet och förnekelse tänds en gnista av hopp i mötet med en annan fånge.
– I ett system som försöker strypa livet blir varje handling av närhet och ömhet en revolution. Deras kärlek blir ett tyst uppror där varje riskfyllt ögonblick av värme och mänsklighet visar oss hur otrolig den mänskliga viljan att älska är. Jag fascineras av den kraft som ligger i människans förmåga att hitta ljus även i de djupaste av mörker, säger Johan.
Bent är inte bara en berättelse om det förflutna. Genom Max öde vill Johan knyta an till hur historien ekar i vår samtid. En tid där politiska strömningar och splittring återigen utgör ett växande hot mot minoriteters rättigheter.
– Världen vi möter i början av pjäsen är inte så olik vår värld idag, men så plötsligt förändras allt. Det finns en vanlig föreställning om att utvecklingen av minoriteters rättigheter alltid går framåt. Att vi rör oss från det sämre till det bättre. Men historien visar något annat, att de rättigheter vi tar för givna kan gå förlorade om vi inte skyddar dem. Min förhoppning är att Bent ska vara en ögonöppnare för vad som står på spel när vi börjar tumma på vår medmänsklighet, fortsätter Johan.
Publiken kan se fram emot en föreställning som sträcker sig från djup smärta till stor kärlek, där scenografen Marie Moberg och kompositören Pekka Tuppurainen skapar en effektfull värld där den livfulla och färgstarka friheten står i kontrast till det tunga och mörka förtrycket.
– Jag hoppas att publiken går hem både berörda och stärkta. Det här är en berättelse som inte bara påminner oss om konsekvenserna av intolerans och förtyck, utan också om människans fantastiska förmåga att välja kärlek framför hat och hur långt vi är beredda att gå för att försvara det som gör oss mänskliga, avslutar Johan.
