NÅGRA FRÅGOR TILL KOMPOSITÖR JENNY SOOVIK

Vi har pratat med kompositören och musikern Jenny Soovik om processen bakom musiken till Glasblåsarens barn.

Vilken var din första tanke när du fick uppdraget att skriva musik till Glasblåsarens barn?
JAAAA!!

Varför ville du ta uppdraget?
Det var inga tveksamheter kring att tacka ja till det här jobbet, det lät helt fantastiskt. Dels att få skriva musik till teater, vilket jag aldrig tidigare gjort, det verkade som en superkul ny erfarenhet. Men sen berättelsen i sig och Mikael Dahls (regissör) och Marie Mobergs (scenografi, kostym- och maskdesigner) fantastiska fantasieggande värld som de bygger upp, det lät helt otroligt!

Vad har du för relation till boken?
Jag har inte läst boken, men jag har sett filmen som gjordes på 90-talet och har många starka minnen från den. Jag tycker berättelsen är så himla gripande, på många plan.

Har du en favoritkaraktär i berättelsen?
Jag tycker väldigt mycket om Flaxa, den “goda Fen” eller vad man ska kalla henne, med sin talande korp och sina häxkonster och spådomar. Men hon har också en värme och en glimt i ögat som jag tycker är så fint. Och att hon får vara lite mörk, men ändå kommer med hoppet och kärleken. Det har varit väldigt fint och inspirerande att få tonsätta hennes tema, vilket liksom blir ett slags huvudtema för hela föreställningen.

Är det någon skillnad på hur du jobbar med din egna musik mot när du skriver till en föreställning?
Det är lite skillnad, ja. När jag jobbar med mina egna projekt är det jag själv som är konstnärlig ledare och även om jag samarbetar mycket med andra så är det jag som har helhetsansvaret och sätter riktningen. Då behöver jag arbeta aktivt med hur den riktningen ser ut, vilket håll projektet ska gå åt.
I ett sådant här projekt handlar det mer om att pejla in vad regissören och teamet som helhet har för vision och addera mina kunskaper och mitt uttryck till det. Det kräver en finkänslighet och balans mellan det egna uttrycket och teamets uttryck. Det är dock väldigt tacksamt att göra i den här gruppen, mycket tack vare Mikaels ledarskap och respekt för varje konstform.

Vad är det i föreställningen som du har tagit fasta på i din musik?
Jag satt ner med Mikael i ett tidigt skede i processen för att börja ringa in vilket musikaliskt uttryck och sound vi ville rikta in oss på. Vi kom snabbt fram till att inte vara rädda för att skapa en magisk och nästan filmisk ljudbild, med starka kontraster, från den lilla tonen av ett ljudande glas till maxad pompös orkester.
Något jag fastnade tidigt för var Flaxas roll, och den hoppfullhet och värme hon kommer med. I kontrast till Nana, den “onda” systern. Jag gillar hur berättelsen arbetar med ljus och mörker, det har varit inspirerande. Men också Glasblåsarens och Sofias förlust av sina barn, och hur fel allting kan gå. Men att det även går att ställa allt tillrätta igen.

Vad hoppas du att publiken ska uppleva?
Jag hoppas och tror att publiken kommer att få gå in i en annan värld en liten stund. Föreställningen berör på så många olika plan, fantasieggande, kittlande och överjordiskt magiskt. Men samtidigt på ett mer vardagsrealistiskt plan, hur ska vi få in pengar till mat, om sorg och förlust och att vara försiktig med vad man önskar sig. Här tror jag scenkonsten kan spela en viktig roll idag, som en portal till ett förhöjt tillstånd. Jag blir lockad att kalla det för verklighetsflykt, men det blir också fel, för varför skulle inte en sådan här upplevelse vara mer verklig än något annat?